Betraktelser

Sedan 2010 har jag delat mina funderingar om, ni vet, sånt som plötsligt dyker upp i vardagslunken, några är mer angelägna, andra totalt ointressanta för de flesta. 2010-2019 hittar ni i arkivet; Enjoy!

Cirkus 220331

Nationalteaterns debutalbum 1972 ”Ta det som ett löfte” följt av ” Livet är en fest”  1974  kom att innehålla flera låtar med  vänsterorienterade texter som har blivit svenska klassiker. Nationalteaterns Rockorkester bildades 1980, återförenades 1991 med bejublade spelningar  och slutsålda konserter på Trädgårdsföreningen i Göteborg och Sjöhistoriska i Stockholm. Av originalmedlemmarna i Rockorkestern återstår idag tyvärr bara Ulf Dageby och Håkan Nyberg. År 2002 anslöt gitarristen Håkan Svensson till bandet och därefter Matilda Sjöström, Ulf ”Vinyl” Stenberg, Kalle Gustafsson Jerneholm och Mattias Hellberg.

Vi får uppleva Rockorkestern en Marskväll på Cirkus i Stockholm, ett av deras allra sista uppträdanden. Magiskt och oförglömligt!

”Vi fick ett paradis i gåva, fick träden och blommorna….

…och fjärilarna till låns av våra ofödda barn, men har tagit oss rätten att förstöra det.”

Tomas Bannerheds senaste bok (2021), En vacker dag, skildrar en vårdag i maj på en ö i Mälaren, Lovön närmare bestämt, från taltrastens första strofer i ottan till morkullans skugglika flykt i skymningen. En naturdagbok  med rötter som vindlar sig ända från Linné, rikt illustrerad av konstnären Mattias Bäcklin. Bannerhed är uppenbart en person som tycker instinktivt illa om vattenskotrar, stressade cyklister i lycra, ouppfostrade hundägare och andra som saknar förmågan att värna och uppskatta naturen. All heder åt honom,

En bok att verkligen vilja äga och plocka fram då och då för att läsa ett  litet stycke i taget. Mycket sympatisk!

 

 

……………………………………….

Ännu ett varumärke på  outdoormarknaden kan någon möjligen tänka. Men inte vilket som helst;

Stefan Engström och Peter Blom som i mitten på 80-talet startade Peak Performance har under hösten 2021, tillsammans med inte helt obekante Marcel Hirscher lanserat en kollektion med fokus på kompromisslös kvalitet och tidlös design för flera användningsområden. Istället för att ständigt utveckla nya produkter, är tanken att förbättra och förfina befintliga modeller med nya färger och material efter hand.

Det är en ära och ett sant nöje att få vara rådgivare i den här konstellationen!

 

 

 

 

 

En nygammal favorit…

… för den som värdesätter egentid. I Edsåsdalen kan man hitta en liten oas långt från hundar och stressade skateåkare. Slingrar försiktigt genom, fortfarande, orörd skog, inte just bredare än en gammal Segebaden. Här åker vi gärna igen och igen och igen…

Skistar AB upphör fortfarande inte att förvåna…

När vi nu köper årets säsongkort, eller Skipass som det också lär kallas, har något snille nu, i ett alltmer svårbegripligt sammanhang, kommit på på följande:

Den/ de som har kommit på tanken att åka utför i Åre/Duved och dessutom känner en dragning till omgivningens längdspår, (alltid skönt att sträcka ut i Duvedsspåren efter alla soliga dagar  på Skutan, eller hur?) tvingas  säsongen 21/22, för att komma så billigt undan som möjligt, att köpa liftkort även i norska Hemsedal och Trysil. (Jo ni läste rätt, det är ju inte mer än ca 9 timmars bilkörning mellan Åre och Hemsedal, vi vet inte hur de tänkte här, men sammantaget en fantastisk produkt eller hur?) Skistar lovar då dessutom att storsint bjuda på parkering när och där så erfordras. Den här lösningen kostar en normalfamilj cirka 30.000 sek för en säsong. Skistar vill verkligen se ett växande utförsåkarsläkte vill jag lova. (… och idekläckaren lär troligen bli vice VD inom kort).

Påven Gregorius I benämnde ”Girighet” som den andra av de sju dödssynderna. Skistar har för övrigt delat ut ca 1 miljard SEK till sina ägare de de senaste 5 räkenskapsåren, ser vi ett samband?

Inga Blå Grodor den här gången…

… men en Peter Carlsson i särklass, en av Sveriges bästa historieberättare, en textförfattare, estradör och musiker, född i Leksand, numer  hemmahörande i Grycksbo,  tillsammans med Kjell Gustavsson Rhythm & Blues Band.

På Storsjöteatern i Östersund bjuds, en fredagkväll vi aldrig glömmer, med musikanter som Per Grebacken, Bosse Gustafsson, Anders Larsson med flera, en resa från Taube via Willie Dixon till Frank Zappa inkluderat orkesterledarens, Kjell Gustavsson, egna kompositioner.

Peter Carlsson, har någon sagt, har dessutom svart bälte i mellansnack. Hela familjen instämmer, en kväll att minnas!!

 

Rensjöby lär det egentligen heta….

men kallas numer lite slarvigt för Stor Rensjön, gränsar till Skalstugan, Medstugan, Kjoland och Västra Flandrern, byar i Åre  och Kalls socken. Närmaste landsväg, Karl Johans väg, eller numer länsväg 322,  ligger ca en mil söderut.

Claes Cronstedt (uppväxt vid Fullerö Fideikomiss, greve och civilingenjör) förvärvade i februari 1884 hela Rensjöby genom att köpa fjällbönderna Johan Olofssons och Nils Pers­sons hemman. Den nuvarande jaktvillan är ett  exempel hur en traditionell enkelstuga förvandlas till ett borgerligt sommarnöje. Enkel­stugan förlängdes mot öster till en parstuga Det är troligt att bönderna i byn hade hand om arbetet.

En oktoberdag cyklar vi det som idag möjligen följer den gamla kärrvägen över fjället från Saxvallen. Nära 250 fallhöjdsmeter uppför (!) väntar på återvägen.

I år igen

63N AB får förtroendet, att även denna höst, samarbeta med gänget på Granit. Med nytillträdd VD och en mycket stark ägare har bolaget alla möjligheter att förstärka sin position på den tuffa heminredningsmarknaden. Vi ser fram emot en spännande höst och ett givande samarbete.

 

 

Sensommar i Hälsingland

Vid Rolfstaån, mellan Södra Dellen och Kyrksjön, nedströms Näsviken hittar vi Frägsta Hälsingegård med anor från 1600-talet. Gården är trebyggd och har tidigare varit sammanbyggd med stall och ladugård. Den gamla tvättstugan är numer bastu, vid Rolfstaåns strand. På frägsta serveras en fantastisk italiensk meny på närproducerade råvaror. All heder åt familjen Rugolo som driver verksamheten.

Mitt i Hälsinglands mörkaste…

…skogar dyker plötsligt en liten by upp som vi inte hade en aaaning om. Strömbacka bruk grundades så vitt man vet av kanslisten i Bergskollegium Daniel Ahlbom efter att han 1742 fick privilegiet att anlägga en hammarsmedja vid Rågärdströmmens vattenfall där Skärås, Frisbo och Rågärdssjöarna rinner ut. Platsen fick namnet efter Ahlboms svärfar, dåvarande rådman i Gävle,  Peter Strömbäck.
Kapellet uppfördes 1842,  en salkyrka i nyklassisistisk stil, helt byggd i trä och med spåntak. Kapellet saknar kyrkklockor men har istället två stora järntrianglar som man slår på med en träklubba. Orgeln invigdes 1957, är mekanisk och har tidigare varit kororgel i Engelbrektskyrkan i Stockholm. Väl värt en omväg.