Betraktelser
Sedan 2010 har jag delat mina funderingar om, ni vet, sånt som plötsligt dyker upp i vardagslunken, några är mer angelägna, andra totalt ointressanta för de flesta. 2010-2019 hittar ni i arkivet; Enjoy!
Sommapratare 3
Johan Croneman, DN, skriver: ”Claes Eriksson skildrar inga barndomssorger, inga övergrepp, inga pedofiler, inga självmordsförsök, ingen barnmisshandel, ingen krökar eller knarkar ihjäl sig. Claes Eriksson klandrar ingen och skyller aldrig ifrån sig.”
Mycket befriande, när vi annars alltmer tvingas på mediokra livshistorier ingen orkar lyssna på, särskilt inte soliga sommardagar.Med mycket självdistans rundar han av med att göra upp med företeelser som influencers, självupptagenheten, egofixeringen och narcissism runtomkring oss, vår nuvarande infantiliserade regering; en Kindergartenregering bestående av spjälsängspolitiker.
Mycket befriande som sagt!
Sommarpratare 2
Göran Greider gör ingen hemlighet av att han är en demokratisk socialist och det är svårt att inte hålla med honom i hans syn på världsordning, I sitt sommarprogram förklarar Greider varför skolor inte ska tömmas på resurser av giriga riskkapitalister, att inte naturen ska få förstöras av vår ohållbara livsstil, att ett samhälle värt namnet inte är bättre än hur det behandlar sin underklass. Och att vården får för lite resurser och status trots att det är de som håller oss vid liv.
Oavsett politisk hemvist tror jag att de allra flesta håller med.
.
Sommapratare 1
För den som redan läst Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige” innehåller hans sommarprogram allehanda välkända fakta. Folkhemmet har blivit ett paradis för de superrika – nyfattigdomen breder ut sig i Sverige samtidigt som vi har rekordmånga miljardärer. Andreas Cervenka har erhållit Stora journalistpriset tre gånger och är möjligen vår tids främsta ekonomijournalist.
Ni som ännu inte lyssnat på programmet, gör det och fundera över; Hur kunde det bli så här?
Sverige är inte längre mitt land.
Efter att ha lyssnat på Ulf Kristerssons nationaldagstal är det uppenbart att det Sverige jag växt upp i och älskat inte längre existerar.
Mina föräldrar var båda troende moderater för femtio år sedan, när Moderata Samlingspartiet fortfarande stod med åtminstone det i ena benet viljan och tron att svenska folket hade möjligheten att tillsammans bygga välfärd åt alla. Nu står de Nya Moderaterna för något helt annat, dessutom orkestrerade av Nyssnazisterna Sverigedemokraterna.
Kristersson har, det är uppenbart för de flesta, fått lära sig av Timbro, när han nu håller sitt nationaldagstal, att åhörarna befinner sig på dagisnivå, han talar långsamt och tydligt, som till en fyraåring. Budskapet är att det ska bli mycket svårare att bli medborgare i det land som, ledd av en inkompetent regering, styrd av fascisterna Söder, Andersson, Jomshof, Åkesson et consortes, alltmer kantrar åt extremhögern.
Kristersson undviker sorgfälligt att kommentera de frågor han borde ta ansvar för; natointräde, miljöpolitik, den svenska järnvägen, skattefinansierade privatskolor, det hemliga och uppenbart felriktade elstödet…. Listan är lång och Kristersson gömmer sig numer bakom populistiska floskler.
Vi låter återigen den tyske satirtecknaren Harm Bengens förvånade Pippi Långstrump symbolisera paret Kristersson-Åkesson:s strävan att utplåna våra svenska värderingar, det allra svenskaste såsom ett demokratiskt styrelseskick och respekt för mänskliga rättigheter, att respektera alla människors lika värde och enskilda människors frihet och värdighet, alltså så långt det går att komma från SD:s fascism eller kanske än mer korrekt, nazism
Ett långfinger åt SD och fascismen!
Att uppleva Sara Parkman på en scen någonstans i Västjämtland gör att vi återigen känner en gnutta hopp inför framtiden. Att en svensk, kvinnlig och fortfarande ung artist vågar utmana och vara politisk när hon ger de mörkbruna Sverigedemokraterna ett riktigt långfinger är riktigt befriande.
Tack Sara för att du står upp för svenska (inte det fascistiska Sverige som SD önskar) demokratiska värderingar!
Skäms alla ni nyttiga idioter som valde SD för bensinpris och rädslan för det spännande främmande.
Skäms alla ni moderater som bjöd in fascisterna i värmen.
Sta Caterina Valfurva. När Italien kanske är allra som bäst!
Att det Italienska köket nästan alltid bjuder på det allra bästa har många nog redan upptäckt. Vi provade för första gången Sciatt med ursprung i just Valtellina. Vad vi förstår är receptet ungefär såhär:
300 g bovetemjöl
200 g vetemjöl
300 g Valtellina Casera PDO
1 litet glas grappa
några centiliter öl
bikarbonat
olja att fritera i
cikoriablad till serveringen och kanske några skivor bresaola, aldrig fel!
Den sciatt som serverades av familjen di Giaccomelli på Hotel San Matteo lockar oss att återvända till Sta Caterina, en för övrigt stillsam liten by med mycket trevlig skidåkning och nästan inga andra skandinaver med, varför inte, en manchestermorgon i Pista Deborah Compagnoni, ett av världscupens mest krävande störtlopp med en utmanande fallhöjd på ca 1000 m.
I skuggan av Großglockner.
I Osttirol och Kärnten, inte så långt från den Italienska gränsen, hittar vi flera relativt okända pärlor för alpinåkare. Mölltaler Gletscher bjuder på kallsnö en solig vårdag med skidåkning från dryga 3100 möh. 11-kaffe på Duisburger Hüttes soliga terrass blir ett självklart val.
En kulturgärning!
Segebadenpulkans historia går tillbaks ända till 1897 då slöjdläraren August Dickman från Falun startade en snickerifabrik i Säter.Dickman lät uppföra en stor byggnad med modern utrustning och maskiner som drevs av remdrift. Till en början producerades slöjdartiklar och prydnadssaker i allmogestil.1912 avled August Dickman och nya ägare av fabriken blev bröderna Ugo och Ernst von Segebaden från Djursholm.
Den första Segebadenpulkan tillverkades 1929. Under krigsåren lämnade hela 30 000 pulkor fabriken. 1949 tog civilingenjör Einar Berg över halva aktiekapitalet i fabriken och företaget fick namnet Segebaden Berg AB.
De nuvarande ägarna tog över verksamheten 2010.Hos dem kan du renovera pulkan som din morfar låg i som liten, köpa en splitter ny eller bygga en själv, med samma teknik och material som användes för över 60 år sedan, alltså en Segebadenpulka som du och dina barn (och deras barn) ska kunna nyttja och njuta av i många, många år.
Vi fick nöjet och äran att renovera vår pulka som varit i familjens ägo sedan 1945, inköpt på Bröderna Lundholms Jernkramhandel, vid den tiden belägen på Stortorget i Östersund.
Estradör och provokatör!
I Kalle Linds biografi tecknas ett porträtt av estradören, provokatören och inte minst antinazisten Karl Gerhard med tydliga paralleller till den dagens ökande högerpopulism, i Sverige i form av de uppenbart naziinfluerade Sverigedemokraternas framgångar och situationen under mellankrigstiden med det glada 20-talet, börskraschen, fascismen och den ökade polariseringarna i samhället.
I ett samtida föredrag beskriver Gerhard det nödvändiga i att organisera sig mot det antidemokratiska hotet, att ett tigande också blir ett stilla medgivande. Vi ser dagligen exempel runt omkring oss; gamla barndomskamrater, släktingar, kolleger, till synes normalbegåvade medmänniskor som i sin naivitet väljer tystnad.
”Man undviker inte en fara genom att blunda för den. Vill vi överhuvudtaget skydda demokratien, så måste vi ha ögonen öppna för det faktum, att det existerar en världsrörelse, som officiellt förklarat, att den är fiende till demokratien och som, såväl med ord som handling, klart visat att den respekterar en enda – nämligen makt. Fascismen har om och om igen deklarerat, att demokratiens principer som humanitet och individuell frihet är nonsens och att det blott finns en sorts rätt – den starkes.”.
Karl Gerhard beskrev, utan att veta om det, Jmmie Åkessons SD 83 år innan det katastrofala riksdagsvalet i Sverige 2022.
Enafors i november.
Den järnväg som än idag passerar Enafors i Västjämtland lär ha tagits i bruk ca 1882, framför allt på initiativ av norrmannen Jens Sivertsen Stensaas, drivkraft bakom anläggandet av Enafors såg och sedermera Enaforsholms gård.
Från Enafors station går idag en led norrut om ca 3 kilometer tiil Högåsen som mäter730 meter över havet. Det tar oss ca 1 timme att vandra upp till en liten stuga som lite storslaget numer benämns Grand Hotel. Den lilla stugan levde tidigare ett liv som väntrum vid Åsabyns hållplats men fungerar nu som raststuga. Vi intar hungrigt medhavda smörgåsar med kokkaffe i kåsan och en given apelsin, betraktande Storsnasen i söder och Sönner Rensjön i väster.
För dem om vill njuta av dubbelbeckasinens spelande rekommenderar vi att besöka toppen av Högåsen i mitten av maj,
