Att uppleva Sara Parkman  på en scen någonstans i Västjämtland gör att vi återigen känner en gnutta hopp inför framtiden. Att en svensk, kvinnlig och fortfarande ung artist vågar utmana och vara politisk när hon ger de mörkbruna Sverigedemokraterna ett riktigt långfinger är riktigt befriande.

Tack Sara för att du står upp för svenska (inte det fascistiska Sverige som SD önskar) demokratiska värderingar!

Skäms alla ni nyttiga idioter som valde SD för bensinpris och rädslan för det spännande främmande.

Skäms alla ni moderater som bjöd in fascisterna i värmen.

Att det Italienska köket nästan alltid bjuder på det allra bästa har många nog redan upptäckt. Vi provade för första gången Sciatt med ursprung i just Valtellina. Vad vi förstår är receptet ungefär såhär:
300 g bovetemjöl
200 g vetemjöl
300 g Valtellina Casera PDO
1 litet glas grappa
några centiliter öl
bikarbonat
olja att fritera i
cikoriablad till serveringen och kanske några skivor bresaola, aldrig fel!

Den sciatt som serverades av familjen di Giaccomelli på Hotel San Matteo lockar oss att återvända till Sta Caterina, en för övrigt stillsam liten by med mycket trevlig skidåkning och nästan inga andra skandinaver med, varför inte, en manchestermorgon i Pista Deborah Compagnoni, ett av världscupens mest krävande störtlopp med en utmanande fallhöjd på ca 1000 m.

I Osttirol och Kärnten, inte så långt från den Italienska gränsen, hittar vi flera relativt okända pärlor för alpinåkare. Mölltaler Gletscher bjuder på kallsnö en solig vårdag med skidåkning från dryga 3100 möh. 11-kaffe  på Duisburger Hüttes soliga terrass blir ett självklart val.

Segebadenpulkans historia går tillbaks ända till 1897 då slöjdläraren August Dickman från Falun startade en snickerifabrik i Säter.Dickman lät uppföra en stor byggnad med modern utrustning och maskiner som drevs av remdrift. Till en början producerades slöjdartiklar och prydnadssaker i allmogestil.1912 avled August Dickman och nya ägare av fabriken blev bröderna Ugo och Ernst von Segebaden från Djursholm.
Den första Segebadenpulkan tillverkades 1929. Under krigsåren lämnade hela 30 000 pulkor fabriken. 1949 tog civilingenjör Einar Berg över halva aktiekapitalet i fabriken och företaget fick namnet Segebaden Berg AB.

De nuvarande ägarna tog över verksamheten 2010.Hos dem kan du renovera pulkan som din morfar låg i som liten, köpa en splitter ny eller bygga en själv, med samma teknik och material som användes för över 60 år sedan, alltså en Segebadenpulka som du och dina barn (och deras barn) ska kunna nyttja och njuta av i många, många år.

Vi fick nöjet och äran att renovera vår pulka som varit i familjens ägo sedan 1945, inköpt på Bröderna Lundholms Jernkramhandel, vid den tiden belägen på Stortorget i Östersund.

I Kalle Linds biografi tecknas ett porträtt av estradören, provokatören och inte minst antinazisten Karl Gerhard med tydliga paralleller till den dagens ökande högerpopulism, i Sverige i form av de uppenbart naziinfluerade Sverigedemokraternas framgångar och situationen under mellankrigstiden med det glada 20-talet, börskraschen, fascismen och den ökade polariseringarna i samhället.

I ett samtida föredrag beskriver Gerhard det nödvändiga i att organisera sig mot det antidemokratiska hotet, att ett tigande också blir ett stilla medgivande. Vi ser dagligen exempel runt omkring oss; gamla barndomskamrater, släktingar, kolleger, till synes normalbegåvade medmänniskor som i sin naivitet väljer tystnad.

”Man undviker inte en fara genom att blunda för den. Vill vi överhuvudtaget skydda demokratien, så måste vi ha ögonen öppna för det faktum, att det existerar en världsrörelse, som officiellt förklarat, att den är fiende till demokratien och som, såväl med ord som handling, klart visat att den respekterar en enda – nämligen makt. Fascismen har om och om igen deklarerat, att demokratiens principer som humanitet och individuell frihet är nonsens och att det blott finns en sorts rätt – den starkes.”.

Karl Gerhard beskrev, utan att veta om det, Jmmie Åkessons SD  83 år innan det katastrofala riksdagsvalet i Sverige 2022.

Den järnväg som än idag passerar Enafors i Västjämtland lär ha tagits i bruk ca 1882, framför allt på  initiativ av norrmannen Jens Sivertsen Stensaas, drivkraft bakom anläggandet av Enafors såg och sedermera Enaforsholms gård.

Från Enafors station går idag en led norrut om ca 3 kilometer tiil Högåsen som mäter730 meter över havet. Det tar oss ca 1 timme att vandra upp till en liten stuga som lite storslaget numer benämns Grand Hotel. Den lilla stugan levde tidigare ett liv som väntrum vid Åsabyns hållplats men fungerar nu som raststuga. Vi intar hungrigt medhavda smörgåsar med kokkaffe i kåsan och en given apelsin, betraktande Storsnasen i söder och Sönner Rensjön i väster.

För dem om vill njuta av dubbelbeckasinens spelande rekommenderar vi att besöka toppen av Högåsen i mitten av maj,

Förutom möjligheten att smaka sig igenom ett oändligt antal enastående viner till, varför inte paradrätten  Choucroute, bjuder Colmar, Alsacevinernas huvudstad, på det storslagna museet Unterlinden för de (oss?) mer kulturellt och historiskt intresserade.

Museet, inrymt i ett dominikanerkloster från 1200-talet grundades 1849: Isenheim-altartavlan, en gång skapat för Antonitordens kloster i Issenheim är museets kanske mest kända verk. Skulpterat av Nikolaus Hagenauer och målat av Matthias Grünewald mellan 1512 och 1516, införlivades det i samlingarna 1852. Museet öppnade sina dörrar för allmänheten året därpå, 1853 och lär ta emot ca 200.000 besökare per år.

Wikipedia berättar att ”altartavlan har tre lägen men är isärplockad så att samtliga bilder kan beskådas. Ikonografin är märkbart påverkad av heliga Birgittas uppenbarelser. Ursprungligen fanns även en skulpterad sockel och krona, men dessa försvann när klostret plundrades i samband med franska revolutionen.”

Åk till Alsace och njut!!

Järnvägsstationen Ospizio Bernina ligger vid stranden av Lago Bianco på en höjd av 2 253 meter över havet, nära Berninapasset och mellan Engadin och Poschiavo-dalen i den Schweiziska kantonen Graubünden. Det är både den högsta stationen och högsta punkten på Bernina Bahn och hela det Rhätiska järnvägsnätet.

Stationen har en tre våningar hög stationsbyggnad i sten med ett flertal underhållsbyggnader som bland annat inhyser RHB:s  snöröjningsfordon. Järnvägsstationen invigdes 1910, byggdes ut 1925.

Här ligger idag ett mycket trevligt pensionat, drivs av Primo Samedani som välkomnar med nyrenoverade, mycket fräscha rum och ett klassiskt schweiziskt kök. Vi ser fram emot att återkomma, kanske redan när linbanan i Diavolezza öppnar 21 december!