Betraktelser

Sedan 2010 har jag delat mina funderingar om, ni vet, sånt som plötsligt dyker upp i vardagslunken, några är mer angelägna, andra totalt ointressanta för de flesta. 2010-2019 hittar ni i arkivet; Enjoy!

Le Musée Unterlinden, Ville de Colmar.

Förutom möjligheten att smaka sig igenom ett oändligt antal enastående viner till, varför inte paradrätten  Choucroute, bjuder Colmar, Alsacevinernas huvudstad, på det storslagna museet Unterlinden för de (oss?) mer kulturellt och historiskt intresserade.

Museet, inrymt i ett dominikanerkloster från 1200-talet grundades 1849: Isenheim-altartavlan, en gång skapat för Antonitordens kloster i Issenheim är museets kanske mest kända verk. Skulpterat av Nikolaus Hagenauer och målat av Matthias Grünewald mellan 1512 och 1516, införlivades det i samlingarna 1852. Museet öppnade sina dörrar för allmänheten året därpå, 1853 och lär ta emot ca 200.000 besökare per år.

Wikipedia berättar att ”altartavlan har tre lägen men är isärplockad så att samtliga bilder kan beskådas. Ikonografin är märkbart påverkad av heliga Birgittas uppenbarelser. Ursprungligen fanns även en skulpterad sockel och krona, men dessa försvann när klostret plundrades i samband med franska revolutionen.”

Åk till Alsace och njut!!

Bara i Schweiz.

Järnvägsstationen Ospizio Bernina ligger vid stranden av Lago Bianco på en höjd av 2 253 meter över havet, nära Berninapasset och mellan Engadin och Poschiavo-dalen i den Schweiziska kantonen Graubünden. Det är både den högsta stationen och högsta punkten på Bernina Bahn och hela det Rhätiska järnvägsnätet.

Stationen har en tre våningar hög stationsbyggnad i sten med ett flertal underhållsbyggnader som bland annat inhyser RHB:s  snöröjningsfordon. Järnvägsstationen invigdes 1910, byggdes ut 1925.

Här ligger idag ett mycket trevligt pensionat, drivs av Primo Samedani som välkomnar med nyrenoverade, mycket fräscha rum och ett klassiskt schweiziskt kök. Vi ser fram emot att återkomma, kanske redan när linbanan i Diavolezza öppnar 21 december!

Riviera del Conero

En ljum onsdagkväll anländer vi till Sirolo, en liten stad med medeltida anor i regionen Marche. Den mycket charmiga gamla stadskärnan består som sig bör av trånga gränder,  piazzan vilar på klippkanten högt ovanför Adriatiska Havets kanske finaste stränder.

Oktober bjuder fortfarande på +22° i vattnet och en värmande sol som bättrar på sommarens solbränna. Ristorante La Paranza bjuder in till en mycket vällagad havsabborre och ett glas Verdicchio vid lunchtid.

Missa föralldel inte ett besök i Chiesa di San Nicola di Bari, ligger alldeles vid piazzan.

 

September 2022. En blåbrun skymning sänker sig sakta…

…över Fosterlandet Sverige .

SD, ett parti med långtgående och synliga rötter i nazismen ska komma att bli Sveriges näst största parti och möjligen ingå i en kommande regeringsbas, ett drygt halvt sekel efter det andra världskriget. Vi som läst på om Hitler och Nazityskland trodde inte att det var möjligt, inte heller våra föräldrar som var med vid den tiden. SD grundades av, bland annat, fanatiska nazister som varit medlemmar i Waffen SS.

De flesta av de dryga 20 procent som röstat på Sverigedemokraterna ser sig förmodligen inte som vare sig  rasister eller nazister men är uppenbart totalt historielösa. Jimmie Åkesson är däremot en uttalad rasist men också streetsmart, kanske till och med en aning begåvad,i motsats till sina hantlangare, nämnas kan Björn Söder, Rickard Jomshof, Tobias Andersson och killen med järnrören, Kent Ekeroth. SD bygger sitt partipolitiska program kring ett  uppenbart falskt och påhittat narrativ, nämligen att Sverige är förstört av horder av utomeuropeiska invandrare som kommer hit för att våldta, skjuta och missbruka välfärden. Åkesson väljer (som alltid) att bortse från sina namngivna hantlangares ständiga övertramp när det kommer till demokratiska värderingar och lyckas dessutom locka SD:s aningslöst naiva väljarkår, de nyttiga idioterna, med vallöften som  lägre bensinpris, ökad vargjakt, en hög A-kassa, och framförallt ett ”vanligt” Bullerby-Sverige, sådant som tycks attrahera dem som känner sig marginaliserade, ofta boende i en till synes bortglömd glesbygd och ofta långt från, det som ibland benämns som storstadens välutbildade elit, alltså vanliga människor i vanliga  tätorter. Och glöm för all del  inte att den mest framträdande nyttige idioten, Ulf Kristersson, i sin besinningslösa jakt på  makten, har agerat dörrmatta åt just Åkesson och SD.

I Jimmie Åkessons Önskesverige bedrevs 2022 en valrörelse som började med ett högerextremt terrordåd i Visby och slutade med att en av landets ledande politiker avgick med motiveringen att hon är tacksam över att ha överlevt en systematisk och välfinansierad hatkampanj från Åkessons främlingsfientliga (läs nazistiska)  parti, det parti som just 2022 lyckades attrahera mer än var femte svensk väljare.

Den tyske satirtecknaren Harm Bengen  tecknade en förvånad Pippi Långstrump framför en svensk flagga i form av ett hakkors. Vem vågar göra någonting liknande? Om fyra år kommer de flesta som röstade SD att ha ”glömt” att de röstade som de gjorde 2022 . Av ren och skär skam.

Jag vågar stå upp mot Jimmie Åkesson, SD och deras rasistiska politik, vågar ni? Om inte riskerar Sverige att hamna i den lägsta divisionen när det kommer till demokratiska värderingar, tillsamman med Orbans Ungern, Erdogans Turkiet, Putins Ryssland, Kim Jong-Uns Nordkorea, Bolsonaros Brasilien för att nämna några där längst nere på botten. Det är troligt att de som lade sina röster på SD i 2022 års riksdagsval inte har den insikten, vi pratar då inte om de riktiga nazisterna.

Det finns alltid …

…nya saker att upptäcka. För de som valt att uppleva den storslagna utsikten från Valkallen beläget intill södra delen av Höga Kusten-leden ger gästhamnen i Lövvik möjlighet till bastubad, ett svalkande dopp från bryggan och en stunds vila i solskenet, kanske med en rykande mugg ur den medhavda kaffetermosen. Så gjorde vi!

Till det, i sammanhanget, tämligen humana…

…priset 1 krona, introducerade GB Cassatapinnen redan 1966. Format och pris kom att förändras, 1972 var namnet Cassatapuck till det fortfarande facila priset 1krona och 25 öre men innehållet, vanilj med romdränkta bigarråer, doppad i mörk choklad förblev detsamma. 1975 blev sista sommaren för denna klassiker, vi är fortfarande många som sörjer. På ett galleri någonstans i världsarvet Höga Kusten hittar vi detta fantastiska alster, konstnären förblir tyvärr okänd tills vidare.

 

Mer sommarläsning! En bok som legat oläst …

…på nattygsbordet i säkert ett halvår visar sig vara, som en (nästan) enig kritikerkår lyriskt beskriver, en mycket välskriven debut av Lydia Sandgren. Augustprisjuryn motiverar: ”…Samlade verk är en kärleksförklaring till litteraturen”. Det är bara DN:s två skitnödiga storstadsrecensenter som tycks hävda motsatsen.

big product image

59°89′N 10°73′E

Inte långt från centrala Oslo (som alltmer liknar en stenöken; en ”nyskapande” arkitektur ingen formgivare eller betraktare kan glädjas åt och total avsaknad av grönska),  får vi uppleva ett smått osannolikt alternativ, bara några minuters båtresa från Raadhuskaia.

På Revierhaven Kro serveras det riktigt vällagat från både land och hav ur en meny som varierar efter säsong och med rötter i Norsk tradition. På menyn finns alltid fisk, musslor och gästgiveriklassiker samt dagens hemlagade. Mestadels ekologiskt och alltid serverat med ett leende. Etablissemanget har nya krögare från 2021. Stort tack till Tania och Marie för värdskapet!

 


Cirkus 220331

Nationalteaterns debutalbum 1972 ”Ta det som ett löfte” följt av ” Livet är en fest”  1974  kom att innehålla flera låtar med  vänsterorienterade texter som har blivit svenska klassiker. Nationalteaterns Rockorkester bildades 1980, återförenades 1991 med bejublade spelningar  och slutsålda konserter på Trädgårdsföreningen i Göteborg och Sjöhistoriska i Stockholm. Av originalmedlemmarna i Rockorkestern återstår idag tyvärr bara Ulf Dageby och Håkan Nyberg. År 2002 anslöt gitarristen Håkan Svensson till bandet och därefter Matilda Sjöström, Ulf ”Vinyl” Stenberg, Kalle Gustafsson Jerneholm och Mattias Hellberg.

Vi får uppleva Rockorkestern en Marskväll på Cirkus i Stockholm, ett av deras allra sista uppträdanden. Magiskt och oförglömligt!

”Vi fick ett paradis i gåva, fick träden och blommorna….

…och fjärilarna till låns av våra ofödda barn, men har tagit oss rätten att förstöra det.”

Tomas Bannerheds senaste bok (2021), En vacker dag, skildrar en vårdag i maj på en ö i Mälaren, Lovön närmare bestämt, från taltrastens första strofer i ottan till morkullans skugglika flykt i skymningen. En naturdagbok  med rötter som vindlar sig ända från Linné, rikt illustrerad av konstnären Mattias Bäcklin. Bannerhed är uppenbart en person som tycker instinktivt illa om vattenskotrar, stressade cyklister i lycra, ouppfostrade hundägare och andra som saknar förmågan att värna och uppskatta naturen. All heder åt honom,

En bok att verkligen vilja äga och plocka fram då och då för att läsa ett  litet stycke i taget. Mycket sympatisk!