Efter att ha lyssnat på Ulf Kristerssons nationaldagstal är det uppenbart att det Sverige jag växt upp i och älskat inte längre existerar.
Mina föräldrar var båda troende moderater för femtio år sedan, när Moderata Samlingspartiet fortfarande stod med åtminstone det i ena benet viljan och tron att svenska folket hade möjligheten att tillsammans bygga välfärd åt alla. Nu står de Nya Moderaterna för något helt annat, dessutom orkestrerade av Nyssnazisterna Sverigedemokraterna.
Kristersson har, det är uppenbart för de flesta, fått lära sig av Timbro, när han nu håller sitt nationaldagstal, att åhörarna befinner sig på dagisnivå, han talar långsamt och tydligt, som till en fyraåring. Budskapet är att det ska bli mycket svårare att bli medborgare i det land som, ledd av en inkompetent regering, styrd av fascisterna Söder, Andersson, Jomshof, Åkesson et consortes, alltmer kantrar åt extremhögern.
Kristersson undviker sorgfälligt att kommentera de frågor han borde ta ansvar för; natointräde, miljöpolitik, den svenska järnvägen, skattefinansierade privatskolor, det hemliga och uppenbart felriktade elstödet…. Listan är lång och Kristersson gömmer sig numer bakom populistiska floskler.
Vi låter återigen den tyske satirtecknaren Harm Bengens förvånade Pippi Långstrump symbolisera paret Kristersson-Åkesson:s strävan att utplåna våra svenska värderingar, det allra svenskaste såsom ett demokratiskt styrelseskick och respekt för mänskliga rättigheter, att respektera alla människors lika värde och enskilda människors frihet och värdighet, alltså så långt det går att komma från SD:s fascism eller kanske än mer korrekt, nazism
